Gossen kommer och vi äter kööv. Han borrar genom ledningar och väggar och får upp min nya hylla. Saftflaskan står i hålet. Världens godaste säger jag. Skål säger han. Vi kollar på antichrist. Han bakom handen och jag bakom kudden. Okeej, säger vi.

Måndag

Efter en vecka i tumult bestående av
förkylning och förvirring
långa sovmornar varvat med alkohol
ett inte alltför sunt näringsintag (bristen på)
höstsonater och korta men ihärdiga playlists
verklighetsfrånvidet intebrysigom
och liknande fenomenala aktiviteter
Bryts det av denna måndag med postbudat paket med dammsugartillbehör
Min tidigare skadeglädje senast igår kväll när all snö töade bort
Ändrades snabbt när persiennerna drogs upp och det var vitt i vitt
Snöskottarvecka kanske kan få en på andra tankar
Ringer Christian och frågar om han vill ha kööv
Han frågar efter andra alternativ
Bokar upp mig på tvättid och får sommarjobb
Okej livet

Jag tror att jag hittat dit igen
För jag kan höra texten
Tänk om någon förstod på ett ungefär
Det där som finns där inuti

När klockan är fyra är jag påväg hem
Folk har spottat blod där jag sätter mig
Tjejen snett emot mig gråter och skakar
Hon ringer flera gånger utan svar
När han svarar säger hon upprepat
Du vet inte vad det är du gör mot mig

- Jag är kärlekskrank.
- Säg att han kommer till dig. Alla vill till Stockholm.

Erika tar ett väldans bra initiativ och den 2 mars ska vi titta på Florence and the machine.

Metmaskar och andra

I snökaoset på tåget hem läser jag Tove Janssons "Sommarboken". Kapitlet "Metmaskar och andra" är så fantastiskt fint.

"Skriv "Fisk", sa hon. Och sen ett mellanrum. Små fiskar dör långsammare än stora fiskar och ändå slarvar folk mycket mera med de små fiskarna. De får ligga på berget hur länge som helst och de andas luft och det är som att hålla nån under vattnet. Och katten, fortsätter Sophia, hur vet du att den börjar från huvudet?"

Björnjägarn' och jag