Jag är lady marmalade

Jahaja. Ett mycket entusiastisk försök att göra julens klappar mera hemmagjorda. Skapade enbart med värme och omtanke (samt svindyr saffran) resulterade i en riktig helkväll. Björnbärsmarmeladen börjar långsamt att tjockna (stormkokar på spisen). Saffransskorpornas ingrediens - mandel - förbannar jag eftersom att de gör att mina fina gula längder spricker när jag skär i dem. Jag hoppas innerligt på att sura smaker mildas av när de kyls. Eller att släkten gillar grapefruktsmarmelad när den är som mest kittlande i gommen. Nästa år kanske jag gör som alla andra. Avfärdar julen som en kapitalistisk högtid eller kristet trams. Länkar till recepten. Om ni skulle känna för att köra hårt i år, trots min kanske något bistra ton.