Stay in school cause it's the best

Nu har jag varit i skolan i tre dagar och jag kan inte komma ihåg hur det var att vara ledig. Allt är sig likt. Vi ska vara oss själva (förutsatt att man är en glättig livshycklare) och höger hjärnhalva ska vara avslappnad för att.. eller var det vänster? Alla är lika mycket värda tills någon skjuter någons mamma. Och Dom som har ångest kan inte ta sig ur sängen tillslut (har ni hört!) och det finns faktiskt Dom som har tvångstankar så de inte ens kommer till jobbet. De är hemma och kollar spisen flera gånger, lustigkurrarna.
Sen flödesskriver vi om.. Ja, vad som helst egentligen. Spelar inte så jäkla stor roll, bara vi kommer igång och känner att liksom - fan vad bra vi är! För i skolan får alla vara som de vill.

Här accepteras man för den man är så länge man inte skjuter någons mamma eller något annat olämpligt. Och det är bra, för det ska man ju inte. Och inga andra gudar ska vi ha jämte lärarna.
Nej, förresten. Inte på Broby Grafiska. För här har eleverna chansen att påverka! Tills man vill för mycket, säger för mycket eller ifrågasätter. Då säger långa pekfingret "hallå där".
Utöver de små negativa bitarna är det faktiskt inte så dumt att glida runt och dra vitsar som inga andra tycker är kul. Jag tror till fullo att det kommer bli ett bra år. Det är väl bara att passa på och njuta antar jag. Som någon sa häromdagen, någonstans (min verklighetsuppfattning är något rubbad): Så länge du kan säga att det inte kan bli värre är det lugnt.

Undertecknat
Glad, men något sömnig, Bergspredikant