Söndag.

Söndag, en fridens dag. Låg i en onaturlig position framför en tv och lät mig matas med skräp. Hör en smäll och tänker på gårdagens rädsla för mörker. Ringer mamma och pappa. Kan de redan vara hemma? Det är de inte men på gräsmattan ligger en kvaddad bil. Portklappen dånar som en kyrkklocka. Hon är chockad och från Norge så jag hör knappt vad hon säger. 112. Efter bara några minuter har vårt vardagsrum vi sällan brukar förvandlats till ett sjukhus. Brandmän och bårar. De skulle till Sensys Bygdeväveri. Grannen hjälper till. Bär upp deras saker från bilen till huset. Efter honom hänger flera meter blå tråd. Ur påsarna hänger garn. När ena kvinnan bärs ut på båren har Sensy kommit. Hon ropar till sin förare att hon ska passa på att fråga Sensy vilket mönster... Alla tackar för sig. Det blir alldeles tyst. Då äter jag frukost. Godmorgon.