Nu får det vara nog

Tamkatten har tagit över. Ser den stryka runt utanför. Öppnar dörren och kallar på den. Men det är för sent. Den har redan strykit runt hörnet. Jag bestämmer mig för att göra ett schema. Plockar fram pennorna som dök upp på de mest mystiska platser i Berlin. Stabilo. 0,4. Och börjar med att skriva; MÅNDAG.

Mormor

Mormor ramlade när hon rensade rabatten och tog sig inte upp. Vi åker dit någon dag efter. Hon ligger och vilar på sängen med ett bandage runt armen. De byter en gång per dag, berättar hon, men hur det blir i helgen det visste de inte. Och det skiter jag i, sa jag till dem. Jag lägger mig bredvid henne i sängen. Kramar den neonturkosa nallen. Han räcker han, man behöver ingen annan säger hon och tittar menande mot nallen. Hon vänder sig mot mig. Det är bara någon decimeter mellan våra ansikten. Och du ska flytta till Stockholm du. Det är varken en fråga eller ett påstående. Hon ojar sig. Jag säger att jag snart är tillbaka. Att jag är för hemkär. Hon säger att det är hon med. Berättar om när en snickare från Sundbyberg lärde känna henne för någon vecka. Här flyttar du aldrig ifrån, det märker jag, hade han sagt. Och det gjorde jag inte. Jag fick inte, säger mormor. Vi ska gå och jag ställer mig vid sängkanten. Hon synar mig. Visst har du blivit smalare? Jag har svårt att tro henne och skakar i huvudet. Jo! Du var tjockare förut.
Mormor. Rak som ett barn. Innan jag går ger hon mig en klocka. Berättar att hon hade den som väckarklocka när hon reste utomlands. Visar hur jag ska vrida upp den och stoppar tillbaks den i kartongen. När jag kommer hem tickar den så högt att jag får gömma den under kudden.

Fredag

Världen har sett sämre dagar. Jag med. Gjort sista dagen på jobbet. Lovat att hålla kontakten med Linda. Linda mig runt figret. Linda som fick tummen ur. Skriker i bilen när mamma berättar att vi fick lägenheten i Stockholm. Lykke Li och snart mat. Sett något som gjort mig vemodig men redan glömt vad.

Två inredningstidningar och en 90talare som dök upp på posten idag. Sedan godnatt.

Söndag

Genom lillfönstret sipprar ljuset in. Solen syns inte till men jag blir bländad ändå. Det är inte riktigt lika kvavt som alla andra dagar konstaterar jag när jag slår mig ned på trädtrappan och putsar skorna. Klackarna jag hade igår, i dyn på campingen bland hormonstinna tonåringar som ropar till långhåriga tjejer med kortkort kjol att de ska visa fittan. De fnittrar och viker in bakom husvagnarna. Men det var igår. Jag marinerar kotletter och pappa tänder grillen. Medan vi väntar på glöden rensar vi två kassar med kantareller. Pappa reser sig upp då och då - utan att säga något. Öppnar fönstret och kastar ut något i nyporna. När han satt sig igen för att rensa säger han vilket slags kryp det var. Spindel. Tusenfoting. Tvestjärt. Larv. Myra.

Skolan

Inte alls länge kvar tills det börjar va? Nä, svarar jag. Jag jobbar en vecka till. Sedan är det två veckor till uppropet. Veckan därpå börjar jag. Pirripirr, svarar han.

Ett påstående. Eller konstaterande.

Magsäcken växer, under tidsbegränsad period, av alkohol.

Livräddaren

En bil voltade in på gräsmattan och två chockade norska kvinnor stod vid dörren. De skulle tjugo meter längre fram. På symöte. Och garnet i baksätet hade nystats upp under snurrarna så det var färggranna trådar i hela bilen. Mamma ringde hem till mig. Har du något att bjuda dem på? Men med fem ambulansmän, tre brandmän och en bergningsbil på vägrenen kunde jag bara svara; Det är inte riktigt läge för det nu.
Häromdagen stod en Flitiga Lisa på trätrappen. Farmors favoritblomma. Med ett tillhörande kort.

Tusen takk
For hjelpen du
ga oss 8. mars 2009

Med två underskrifter jag inte kan tyda.

Saker ändras fort.

"Ska vi cykla tillsammans imorgon?" Frågar hon när jag läser det idag. Som igår var imorgon. Tyvärr, svarar jag. Det är för dyrt. En annan gång. Då ringer telefonen. Anna undrar om jag aldrig mer vill se henne. Jag har inte svarat på hela veckan. Hanna säger samma sak. Jag muttrar över mobilerna. Alla telefoner som inte kommer överens med mig. Och jag med dem. Ett tu tre har jag fått upp lusten. Saker ändras fort, skriver jag till fröken. Visst kan vi cykla på poliserna ikväll!

22:10

Jag ställer mig upp först. Stående ovationer. Poeten tittar åt mitt håll. Jag lovade ju att inte förminska livet. Och rädslan, rädslan över att bli ett tamdjur, försvinner helt just då.

Kom, vi ska på utflykt. Vi ställde in Dragomir och Rulle i städskrubben. Jag drog med henne bort till hissen. Hissen bland gamla bårar och stolar med inbyggda pottor. Vi åker upp och jag säger att det bara är tio meter kvar. Där står en gammal bokhylla fylld av böcker. LOPPIS 2 KR/ST.

23:03

Spiller ut ett vinglas över filten och det droppar ner på de nylagda stenplattorna. Efter det tröttnar jag på att berätta fel historier. Och gossen tror att det är någon annan som sjunger men det är hajen. Han frågar vilken haj. Hammarhajen. För att hon slår hål på ihåligheter. Fast det säger jag inte. De projicerar bilder på vardagsrumsväggen. Det kunde lika gärna vara du, säger han.

Tisdagseftermiddag

En brokig skara böcker har lånats på biblioteket. Hellsing och Jan Stenmark, en bok med "litterära laborationer" och Camus, Pesten. Bäddar ner mig för att jag slutade anstränga mig igår. Dags att sluta förminska livet.

Klockan åtta plus fjorton en onsdag morgon

Sover sköna elva timmar. Vaknar innan klockan. Drar på Pugh och läser det senaste i debatten om Humanisternas annonskampanj.
Blå bikt boken är klar för Arvika. I eftermiddag drar vi!