Titel med täckning i texten

När jag läser några sidor på bloggen. Kanske trettio inlägg. Då känner jag inte alls sådär som man brukar när man läser en gammal dagbok. Hur tänkte jag då? Jag är bekant med alla inläggen och dess känslor. Även om de sträcker sig långt tillbaks i tiden. Mitt bloggande är inte kontinuierligt. Kontinuerligt. Googlar det. Kontinuerligt. Ja, det var en logisk stavning tänker jag efteråt när jag läser igenom vad jag skrivit. Jag kan sätta mig in i inläggens sinnesstämning. Utom med något enstaka. Håller fast vid det. Kommer på det. Jag var full. Bra. Eller?