Har precis kollat på Paris, je t’aime och druckit kaffe. Sov hos moster inatt, lagade god mat och kollade på guldbaggegalan som var riktigt bra i år faktiskt. Hann med ett möte med Sara Broos idag. Diskuterade mitt individuella projekt i text c. Kan bli bra. Svårt att få tummen ur bara. Mamma och Pappa drog precis till Karlstad, skulle hängt med men pappa hade bilder med som skulle ramas så jag fick inte plats. Nåväl. Får bli att ta ett bad, kolla film och läsa lite då istället.

Förresten! Tandläkaren. Hon frågade inte om hästen som jag trodde. Hon har förmodligen glömt att jag en gång hade häst. Men hon berömde mina tänder och sade att det visst syntes att jag använde tandtråd. Nåja. Det var allt!

Tandläkaren

Nu är det ungefärliga tio minuter kvar tills jag ska ta mitt pick och pack här på skolan och bege mig. Bege mig till tandläkaren. Det är okej för mig - om det inte vore för att jag räknat ut att jag kommer ha motvind på raksträckan påvägen dit. Hu. Jag säger det igen. Hu. Annars har jag alltid varit lite förtjust i att gå till tandläkaren. Bara de inte envisas med att ha spegeln ovanför huvudet så att jag kan "följa med" i tandläkarbestyren. Det skippar jag helst. Förstör upplevelsen. Jag ljuger oftast, säger att jag använder tandtråd nästan varje dag. En gång sade hon att "jag ser det". Det tyckte jag var roligt. När jag var mindre fick jag ett sjujäklarns hål i tanden. Fick komma och laga det om och om igen. Kanske sju gånger, ja, utan att överdriva. Jag tror det är därför de daltar med mig som ett barn nu. De förstår inte att jag finner det vara en angenäm upplevelse. Att jag nästan somnar i stolen, medans hon skrapar, blåser och borstar. Hon har frågat de senaste tre gångerna om jag har hästen kvar. Jag har de senaste tre gångerna svarat att, ne-ej, den har jag sålt. Undrar om hon frågar det idag igen. Nu ska jag bege mig. Återkommer senare med en tandläkarrapport. Säg "Ah".

Nyckeln

Har lämnat tillbaks nyckeln. Nyckeln till matsalen där Astrid Lindgren party of the year hölls. Jan-Erik, som jag trodde skulle vara arg och bitter över minst två saker - att vi städat dåligt eller så - var glad och sa att allt såg strålande ut. Mitt moraliska dilemma på vägen hit, ska jag säga att ett glas gick sönder eller ska jag strunta i det helt enkelt? Och jag kände att, nej, nu är Jan-Erik glad här. Och det är inte varje dag. Kära jestanes, glas finns det väl så det räcker. Men ett gott humör är det annat med.

Prussiluskan!

MAXAT

I tisdags drog jag och Helena näven i bordet. Det var alltför längesedan vi sågs. Trots att vi är släkt, blod är tjockare än vatten och så vidare. Och vi enades om att de få gånger vi setts under några års tid var vid begravningar. Som om vi redan vore sisådär hundra år. Det fick vara nog, helt enkelt. Jag hann med att träffa hela familjen. Inklusive äta på max, maxat som ni ser. Vi har bestämt att vi har en del tid att ta igen. Vi jobbar på det!

Skrattar åt Mats Mats. Ska alldeles strax gå och lägga mig. Imorgon är en viktig dag. Förmodligen en av de viktigaste i mitt liv. Har ångest för hur jag ska klara av det här med larmet. Hur var det egentligen? Jag lyssnade inte på så noga. Måste jag larma av för att sedan larma på? Eller, nej? Och diskmaskinen, vilken knapp skulle jag trycka på först egentligen. Och vad händer om jag trycker fel, eller om jag inte stänger av. Det, maten och musiken är jag ängslig över. Men det klarar jag. Ja, wo. Det klarar jag. Mats Mats hjälper mig att koppla av.
Godnatt

Låt oss dansa!

Försökte kolla på Let's dance. Det går inte. Fan, vad jag hatar tv. I synnerhet TV4:as nöjesprogram. Nöje inom situationstecken. Nej, för satan. Jag tittar, klagar, och påminner mig om all kunskap jag skulle kunna tuta i mig istället för att se på skiten. Sån kunskap Blondinbella aldrig kommer stöta på. Hon är en brunn av kunskapslöshet. Inte ens dansa kan hon. "FÖR HALLÅ, man dansar inte PARDANS när man är arton". Men, hur ska jag orka ta mig för något kunskapsfyllt nu? En fredagkväll. Jag blir apatisk, innan jag lyckas slita mig bort från TV:n. Muttrar att det liksom, inte går det här med tv. Jag gör inget vettigt, trots allt. Men kollar heller inte på skiten. Jag möts på halva vägen mellan vett och ovett. Jag sätter på denna - och mimar med. Tack för inspirationen Let's dance.





Trevlig kväll.

Jesus

Alltmer ofta får jag en olidlig lust att säga "nu kommer Jesus och tar dig" till folk i min omgivning. I samma tonläge jag skulle använt om jag jagade ett barn. Ungefär, "nu kommer jag och tar dig". Så de blir alldeles rädda, lägger sig ned och kiknar av skratt. Men jag har en vag aning om att jag ej skulle få samma reaktion om jag sade det till en vuxen. Och då rakt inte om jag slänger in ett - Jesus - mitt i allt. Inte heller om jag säger det på isande allvar, med inlevelse. Det finns några få som skulle ta det med ro. Men det är inte lika kul. Det är som att skratta på ett ställe, en tidpunkt, som inte får skrattas på. Det är då allt blir kul, inte annars. Jag har sagt det till mamma någon enstaka gång. Vilken befrielse! Annars låter jag bli. Trycker ned min olidliga lust jag pratade om. Men en dag kommer denna nedtryckta känsla bli en sten - ett odjur som inte går att tygla. Och då kommer Jesus och tar mig.

sthlm

Äntligen är lägenheten i Stockholm fixad. Billigt och bra, 12 minuter till centrum. Så den sjuttonde januari (om två veckor!!!11one) drar jag iväg, kommer hem i början på mars är det tänkt.

Saknar min bebis.