MAXAT

I tisdags drog jag och Helena näven i bordet. Det var alltför längesedan vi sågs. Trots att vi är släkt, blod är tjockare än vatten och så vidare. Och vi enades om att de få gånger vi setts under några års tid var vid begravningar. Som om vi redan vore sisådär hundra år. Det fick vara nog, helt enkelt. Jag hann med att träffa hela familjen. Inklusive äta på max, maxat som ni ser. Vi har bestämt att vi har en del tid att ta igen. Vi jobbar på det!