Jesus

Alltmer ofta får jag en olidlig lust att säga "nu kommer Jesus och tar dig" till folk i min omgivning. I samma tonläge jag skulle använt om jag jagade ett barn. Ungefär, "nu kommer jag och tar dig". Så de blir alldeles rädda, lägger sig ned och kiknar av skratt. Men jag har en vag aning om att jag ej skulle få samma reaktion om jag sade det till en vuxen. Och då rakt inte om jag slänger in ett - Jesus - mitt i allt. Inte heller om jag säger det på isande allvar, med inlevelse. Det finns några få som skulle ta det med ro. Men det är inte lika kul. Det är som att skratta på ett ställe, en tidpunkt, som inte får skrattas på. Det är då allt blir kul, inte annars. Jag har sagt det till mamma någon enstaka gång. Vilken befrielse! Annars låter jag bli. Trycker ned min olidliga lust jag pratade om. Men en dag kommer denna nedtryckta känsla bli en sten - ett odjur som inte går att tygla. Och då kommer Jesus och tar mig.