Jag pendlar utan pendeltågen i staden. Svävar bland magkänslorna. De diffusa känslorna som är undertryckta av; staden. På föreläsningarna pratar vi om det. Om landsbygdsmänniskorna som flyttar till staden. Om att anpassa sig till omvärlden. Drömmer i hemlighet om det utflippade och stormiga, de stora känslorna. Skrev texter om det i ett dokument på datorn. X. Om att spela luftgittar på ett fik. Står mitt på golvet och väser; vart ska jag ta vägen? Försöker sätta fingret på när det är jag skriver. Efter mellantinget. Där jag är nu. Bland uttryckslösa ansikten börjar jag hitta livet. Skakis när jag hänger nyckeln på spiken. Slits mellan framtiden och det som var. Handfallen av något paradoxalt. Livet viskar dem till mig.