tisdag 18 augusti 2009
Jag tror att det är Kim som ringer men hamnar i ett telefonsamtal med en främling i två timmar. Katten spinner och när jag tror mig ha hört en hel livshistoria säger han; det här är bara en procent av allt elände. Jag tror honom. Efter det tar vi en tur med den gamla Amazonen. Till skogs bland fällt timmer och leriga grusvägar. Det gnisslar i bilen och över oss flyger tranorna. Det märks i luften att det är höst. När jag kommer hem är jag blek och fryser. Men skiter i om det inte är läge att åka cab. Såhär lycklig har jag inte varit sedan den där natten. När det bara var jag och regnet och ingen svarade i telefon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar