Livsstil

"Jag vill inte moralisera. Eller, jo det vill jag, men jag tror inte jag behöver när jag jämför debattscenen fredag och debattscenen lördag.

Igår: glesa besökare, få stolar besatta framför scenen och av dessa få var flera besatta av folk som inte hade fått någon sittplats vid kaféet bredvid. På scenen debatterade man sånt som pressetik, Burmas framtid, public service, kulturutredningen och annat sådant.
Idag: är det fullsatt och folk trängs för att höra livsstilsförfattare berätta om sina böcker under huvudrubriken Livsstil och hälsa.
Förr eller senare måste man nog ge upp, och skaffa sig en sån där livsstil."

http://www.dn.se/blogg/bokbloggen

Imorgon åker jag och Frida till Karlstad tillsammans med Sara. Där möter vi upp Nattis, tappar Sara någonstans på vägen och beger oss i samlad trupp mot "Tryck". Vi har blivit lovade - med ett "yesbox" - några timmars studiebesök på förmiddagen. Efter det blir det lunch, fika och en massa skrivande. Blir kul. Ikväll har jag en hel massa smaskiga textuppgifter att bita i. Är seg och står och trampar på samma ställe dock. Får se vad det blir.

En mycket ärofylld uppgift har tilldelats mig - under helgen ska jag vara vikarierande hästskötare på gårn'. Jag fick ta en tur på Lotten om jag ville, så det kan det nog bli. Plus att jag ska släppa ut hundarna en stund på lördagen. Det vette tusan hur det ska gå. Är inte så händig när det kommer till jyckar. Hundvan individ för några timmars moraliskt stöd är ytterst välkommen att anmäla sig i receptionen.

Jag vill ha tid och ork att sätta mig ner och läsa. Sådär i flera timmar, en hel dag kanske, sträckläsa bok på bok. Men nu för tiden hinner jag inte alls. Och gör jag det är jag så trött efter bara någon minut att det vore skamligt att läsa så okoncentrerat. Nåja.

Depeche mode till Arvika för bövelen!

Gårdagen bjöd på oväntade och jäkligt bra nyheter: Depeche kommer till arvika 09. Fan vad bra! Lite orolig bara - kommer förmodligen ramla och dö innan. För sån tur kan man väl ändå inte ha? Trots detta är jag på lite surkärring-humör. Ska iväg och kolla på hästhoppträning med Annika alldeles snart dock. Brukar muntra upp!

Wow.

Kom på att jag kanske skulle ta och blogga lite. Inser att jag sparat predikan till på söndag (som jag utlovade i förra inlägget) omedvetet. Fräckt!

Fredagen blev riktigt lyckad, förfesten hos Hanna var fylld med roligheter. Frida slutade jobba och anslöt sig till sist, då drog vi vidare till PP. Efter en helkväll i lustigheternas tecken åkte vi vidare på efterfest. Jag gick hem till Moster i spöregn och höstrusk klockan fem på lördagmorgonen. Trots detta var jag glad i hågen och flinade brett för mig själv hela vägen hem. När jag vaknade betydligt senare på lördagen var jag inte fullt lika glad. Jag åkte hem och sov ännu mera, för att vara vaken en stund och sedan sova igen. Så idag är jag utvilad. Har fixat iordning lite mappar och pärmar med olika material som ska sparas. Kollat på "Babel" som handlade om metaforer, gestaltning och fjärilar. Bläddrade i en massa tidskrifter och letade fram en hög böcker på Adlibris som jag vill ha. Läst DN:s fem senaste kulturbilagor som jag inte hunnit med i veckan. Städade och pratade med Kim så imorgon blir det ridning. Sen åt jag middag med Mamma, Pappa, Moster och Mormor också. Och läste "The hitchhikers guide to the galaxy" - ja, på engelska, jag undrar just hur länge jag kommer orka. Lugn höstdag helt enkelt. Fan för att det är måndag imorgon.

Spara predikan - det är inte söndag än!

Nu har det varit lite sisådär med uppdaterandet men det är ju inte söndag än. Det är oktober och spöregnar, slå ditt kloka huvud samman med någon annans och du kommer snart inse - Aha, det är sunnemarten. Traditionsenligt blir det festligheter ikväll, ganska laddad för sociala aktiviteter faktiskt. Ska alldeles strax bege mig till Moster, fick låna hennes lägenhet ikväll, wieiwooe. Kommer i stämning med kalla varma chips och musik.

Idag fick vi haka på KY manuseleverna i textkommunikation B kursen. Kristina Humle föreläste, lite nya insikter om skrivandeprocessen, så det var inte helt oävet. Kollade på hennes film "Krama mig" med Nattis också. Bra dag.

Hej så länge. Hörs på söndag.

Matteusevangeliet

Under helgen har jag känt mig både piggare och kryare. Så idag gjorde jag comeback i skolbänken. Kroppen tyckte tydligen inte att det var dags så jag hann spy innan jag kom iväg. Dessutom krockar min nya operationstid med textkommunikation B kursens resa till Stockholm. Inte speciellt oväntat. Jag börjar kunna förutse vissa delar i jävelskapet jag kallar livsironi. Men, dagen överlevde jag åtminstone. Roade mig lite med att se på en gudstjänst på tv förut.

"Då sade Jesus till sina lärjungar: Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket". Matteus 19:23

När jag ändå håller på: http://www.00tal.com/ Bra tidskrift! Nån jävel kanske nappar.

Handikappstråkigt

Jag har förbaskenimig tråkigast i världen. Ni vet - sådär tråkigt att man inte ens får lust att hitta på någonting roligt. Och mitt uppe i all denna tråkighet kom jag på ett namn för detta fenomen: handikappstråkigt. För nu har jag redan läst ut en bok, kollat på film, kladdat med pappas pastellkritor i ateljen, skrivit, försökt få igång tetris tv-spelet, spelat bubbles på hamsterpaj, ätit glass, spelat käck musik på hög volym och så vidare. Mamma och pappa kan jag inte heller roa mig med för tillfället. De äter kräftor och det tycker jag är närmast motbjudande att se på. Då får jag roa mig med att spy och må illa resten av kvällen - fast i och för sig - det kanske är bättre än att ha handikappstråkigt. Jag ska tänka på saken.

Riktiga krumelurer.

Idag lyckades jag ta mig tid och ro till att läsa. Något som har legat på hyllan ett tag. Så nu är Hjalmar Bergmans "Hans nåds testamente" avklarad. Det var mig ett sant nöje, måhända inte lika nöjsamt som Markurells eller Clownen Jac. Lik förbaskat är han både klipsk och rolig på en och samma gång, en riktig krumelur. Läs vettja'.

Äktenskap

Förra veckan dunkade Annika mig i ryggen och frågade: "Dina föräldrar då? Är de tillsammans än?" Varav jag svarar: "Ja jo, de firade 25 årig bröllopsdag här i somras, silverbröllop".

Annika är förövrigt en av de sjutton som åkte med till Alcudia. Hennes fråga kom så plötsligt och vid det här laget hade vi åtminstone hälften av hela gruppens uppmärksamhet. "Åååfan", reagerar någon på mitt svar, "Oj då" någon annan. Annika själv blir förvånad och påpekar att det liksom är mer oväntat än en skilsmässa, silverbröllop är det ju inte tal på, det var ju mest en fråga om att hålla ihop eller inte. För skilsmässa - det är ju så himla vanligt nu och sånt. Hela samtalet dör ut, gruppen hittar så småning om annat att se på, annat att prata om.

Och plötsligt går det upp för mig att vad mamma och pappa har är min bild av allt vad kärlek och äktenskap innebär. Ja, det är inte så att jag förstår att det är få förunnat. Men till skillnad från många andra har jag en sådan klar bild av vad ett förhållande Faktiskt kan vara.

Kanske är det så att det finns fler än en anledning till att jag inte finner en romantisk komedi nöjsam på något sätt. Ett av problemen är givetvis sannolikheten. Det finns ju för i helsike inte en chans på miljonen att snyggaste killen (som spelar baseball) faller för hon som sitter hemma och studerar. Och hon som verkar så smart skulle väl i praktiken aldrig falla för den där idioten. Men i de där berättelserna där de faktiskt hittar varandra och lever lyckliga i alla sina dagar finner jag ingenting. Jag har det perfekta äktenskapet hemma, en av Jöingeflickorna och kyrkvaktmästaren. Den här insikten skulle kunna bearbetas i en hel avhandling.

Jag vågar inte ge mig på att försöka sätta ord på hur jag kan finna perfektion i vad de har. Och det tror jag är både bra och ett bevis. Men ett utdrag ur deras diskussion idag säger allt om det som jag hoppas att jag aldrig kan förklara.

(Mamma) Hon jobbar i Torsby nu.

(Pappa) Varför?

(Mamma) Man ska inte vara på samma ställe i mer än tio år sa hon.

(Pappa) Har hon rutig skjorta?

(Mamma) Ja, och kängor.

Alcudia

Jag har en hel hop roliga internskämt från Alcudia som åtminstone Amanda skulle uppskatta. Men inte resten kanske, därför tänkte jag kort och gott säga: Ja-a, det var lika underbart som balen på slottet. En aningen försvenskat kanske, ungefär som sällskapsresan. Men det var inga fel på roligheterna, ne-ej då! Och det tycker jag framgår på bilden ovan. Jag är så förtjust att jag lägger huvudet på sned och det har jag inte gjort sedan grundskolan!

"Allt som har en bra början har ett bra slut", som Fronda sjöng en gång i tiden. Men så var det inte riktigt med resan till Alcudia. Jag har nämligen varit sängliggande sedan jag kom hem i lördags kväll. Men jag roar mig själv (där kom första internskämtet, insmuget)!

Sedan måste jag påminna om Thentes blogg, han säger det bäst själv. "Jag är väl en sån där som envisas med att inte behålla mina kickar för mig själv, utan trakasserar omgivningen för att få alla att fatta hur coolt det är." Så, läs läs läs.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2786&a=631876

Förövrigt går det mesta segt. Jag skriver inget, läser inget och är trött i både kroppen och huvudet. Men nästa vecka ska jag till Stockholm och hälsa på Gossen, det blir kul. Så länge sjunger jag med i "Blå himlen blues" och tillfrisknar.

Mommo

Idag har jag handlat en sjujäklarns massa inför Alcudia. Det är klänningar och balsam, det är body lotion och tandkräm. Amanda och jag tog en fika idag. Planerade så det gnisslade i tänderna.

På bilden ser ni mormor. Hon är väldigt bra. En smula bitter ibland. Men hon gör god gröt och visslar inåt om mornarna. Hon kan en ramsa om en katt som kuttar på sned. Och när jag var liten ställde hon stolar bredvid sängen så jag inte skulle ramla ur. Faktum är att jag aldrig ramlat ur sängen. Men det gör inget. En gång kallade mormor mig för Pippi, då kallade jag henne för lilla Gubben.

Amen då.