Jag har en känsla av att jag missat någonting riktigt stort. Det verkar vara som så att Sunes jul är grejen. Den stora grejen. Alla pratar om det, jag ser det överallt. Men jag har inte sett det. Fast jag är inte säker. Och det är ju ändå värst. För det måste vara ett av bevisen på att något inte alls är speciellt bra. Och Sunes sommar gillar jag inte riktigt heller. Fast det erkänner jag nästan aldrig. Ljudet när han.. Rolf? Pappan, om det nu är pappan som åker i båten då. Jag tror det. Ljudet när han är till sjöss, i båten, ni vet. Det är så läskigt att det förstör hela filmen. Jag tycker verkligen det. Hujedamig. Jag skrattar inte ens i hallonbåtar-scenen. Men då tycker ju folk att man är knäpp. Är det inte så, va? Era Sune-älskare där ute. Eller så kan det vara så att jag sett det för lite. Inte fattat grejen. Ser jag igen, fattar jag grejen. Kan det vara så, finns det hopp? För nu känns det som om jag missar något stort. Som att alla såg när någon ramlade utom jag själv. Då är det inte alls lika kul. Får ångest, livskris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar