Är så kluven och så stor på samma gång. Tänker utanför lådan men springer inte ur den för att någon håller mig kvar. I kanten av tröjan som är insydd. I strumplästen och i håret och i byxbenen. Jag tittar så jag får ont i hjärtat men tiden räcker till och jag är inte orubblig än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar