SMS:et.

"Nu sitter jag och pappa i en gammal möglig, mörk barack i skogen. Pappa har somnat. Jag glor på en gran. Det är spännande att jaga".

Smörgäss och sär skrivningar.

Dubbla körlektioner och dubbelfika. Dels med Vind, dels med Moster. Sedan kom Isabella i sin skimrande brummare och körde mig och min kaffemage till Marinan. Men först såg vi till att våra magar skulle bli mättade, och att våra sinnen skulle bli fyllda av vett. Coop, Ica, Sibylla och biblioteket stod därför på agendan. Vi förlustade oss sedan i mat och snask ackompanjerat av "Värsta språket". Där lärde vi oss om svordomar, smörgäss och sär skrivningar, he he. Efter några avsnitt spelade vi alfapet. Sara anslöt sig och vi spelade en runda till. Det är förresten roligt det där. Det där med att dyslexi måste vara oerhört svårt att stava för dyslektiker. Att det tvunget ska vara ett s med i läspa och att ordet särskrivning faktiskt ska sitta ihop.
Jag hör, tro det eller ej, inte till en av dem som irriterar till döds över särskrivningar. Jag tycker att det tvärtom är, i lagom dos, en av de få språkliga missar som kan bjuda på ett gott skratt. Eller så är det bara att jag inte är någon hejare på det heller. Det kvittar vilket.
Några som tar detta på djupaste allvar är grundarna av http://skrivihop.nu/. Där går det att frossa i exempel som "ett trumpet solo" och "hand tvättas". Fantastiskt roligt att se med vilket hat och sarkasm kommentarerna till särskrivningarna är skrivna. Exempel:
KYCKLING LEVER - "..han lever, han lever, hurra hurra".

Måtiss

När pappa var liten fick han sitta upp om nätterna och sova. Han kunde inte andas och det var ingen som visste varför. Varje gång de åkte till doktorn om mornarna var han bättre när de kom fram. Inte förrän många år senare fick de reda på vad det var för fel. Ihoprullad i sängen låg orsaken. En svart och vit bondkatt vid namn Måtiss.

Förkärleken till ateljébilderna.

Måndag

Mitt i bakningen ringde Sensuella Isabella och räddade mig från ensamheten. Hon tog med mig i bilen, satte på "En långvarig förlovning" och vi frossade i de nybakta chokladbollarna.

Sista dagen på 00TAL

"Jag gillar människor som.. som är som.. som är som du".

"Jag gillar människor som.. som är som.. som är som du".
När han säger det så vill jag låtsas att han inte är femtio. Men jag gör inte det. När jag går av tunnelbanan spelar jag en sorgsen melodi på alltför hög volym. Jag mimar med och skiter i om någon ser.

Lotta!

Har precis kommit tillbaks till kontoret efter lunchen med Lotta. Det var så roligt att ses och prata lite igen. Vi har snivvlat och snavvlat om allt från lejon till badminton.

Fortune cookie

"A positive state of mind is going to bring the desired result".

All the cops in the donut shop say

En hetsjakt utan dess like

Efter jobbet igår begav vi oss mot stan. Vi är i det här fallet Bryshi och jag. Vi letade runt efter balklänning och studentklänning i en hetsjakt utan dess like. Mot slutet var jag vresig som en gammal byracka. Shopping utan resultat. En studentklänning undanlagd förvisso. Men den ska jag nog inte ha. 

Efter det lagade vi tacos och åt tills vi storknade, sedan kollade vi på Illusionisten. Jag blev kärlekskrank som Polaren Pär. Om en timma ska jag äta lunch med Lotta. I kväll ska jag träffa Amanda!

Monday you can fall apart

En bra start på veckan. Har suttit på biblioteket och läst tidningar hela förmiddagen. Har letat artiklar och notiser om 00TAL. 

Ser fram emot en fullspäckad vecka. Vill suga ut varenda droppe ur det som är kvar. Nu kom jag att tänka på jätten i barnboken som klämmer vätska ur en ost - fast alla andra tror att det är en sten. Eller var det en pojke som gjorde det? Sartre skriver om det i Varat och intet, vet jag. Den barnboken skulle jag vilja läsa. Finns en trave böcker jag vill läsa om. I fredags pratade vi om en barnbok jag vill läsa för att lösa upp ett trauma. Den handlade om en hund som badar i en pool som är röd. Ja, ni hör. OJ! Tappade visst tråden. Var var jag? Jo, fullspäckad vecka. 

I kväll ska jag och Christian gå på stan. Håller på och bearbetar honom så att vi ska äta tacos också. Imorgon ska jag äta lunch med Lotta och middag med Amanda och Carina. Onsdag blir det kulturdebatt och klubbhäng med 00TAL. Torsdag vernissage, Karin Broos. Och fredag bär det iväg mot Falun där Anna ska firas! Lördag återvänder jag till Tjustersby. 

Sista helgen

Ännu en helg, den sista, har passerat. Fredagen med sin releasefest bjöd på rolig och -trevligheter. Vi fixade hela dagen och begav oss till TeaterStudio Ledermans lokaler vid halv fem snåret. Gjorde i ordning för en helkväll och sedan började det. Missade det mesta av uppläsningarna, tyvärr. Eriks poesi hördes inte till rummet jag stod i. Men jag och Alan tyckte inte att det var så dumt ändå. För man kunde ju faktiskt fylla i med egna ord och poesin kunde bli väl så bra. Nåja. Vi sålde en prenumeration och enades om att vi var dåliga säljare. Sedan pratade vi om telefoner och roller också. Lokalen var underbar och ölet och vinet flödade så till den mån att det en halvtimma innan stängning var helt slut. Micke Reuter och jag pratade bävrar och fantasier. Sara Gordan missade jag helt - men Peter Kihlgård var bra. Efter att vi städat åkte jag och Elin iväg med saker till redaktionen. Vi letade envetet efter någonstans att lämna alla glasflaskor utan resultat. När jag gick hem den kvällen ville jag inte alls tillbaka till Sunne. Det ser till och med konstigt ut i text. Sunne, Sunne, Sunne. Var lite vemodig när jag lade mig. Sippandes på en cola för att fukta min fylletorra strupe.

Lördag jobbade Sofia. Det var alla hjärtans dag och jag köpte vackra tulpaner till henne och Christian. Vi åt weight watchers djupfrysta lasagne, champis och OLW chips till lunch. Christian hade nämligen också varit på fest kvällen innan. Så det kändes helt ok. 

Vi kompenserade det på kvällen med en hejdundrandes alla hjärtans middag. Sparris i parmaskinka med en mycket god ost riven över till förrätt. Oxfilé, palsternackspuré, rödvinssås och en fantastisk sallad som gjorde sitt för kompositionen. Efterrätten bestod av en fransk chokladtårta, direkt från Amandas recepthylla. Trots kvällen innan sköljde vi ner maten med mousserande och rödvin.

Blombudet kom med en gigantisk bukett från mamma och pappa. Posten kom med kort från Moster. Ett eget till mig. Och jag hann inte bedrövas en sekund över mitt civilstånd.

På söndagen var jag ensam hemma. Tog mig ut på stan, köpte en klänning. Men var snabb hem till soffan. Christian kom hem och vi åt pizza och kollade på film tills dess att Sofia kom hem efter en helgs hårt jobb. Då gick vi och lade oss.

Premiär för klubb 00TAL

I kväll äger releasefesten rum. Jag och Kristina har handlat, gjort sallader och tilltugg. Vi har byggt rädisgubben Ruben, en modell av en ny mus-art med persiljelugg. Olivia och Isabel anslöt sig och ett försök att "göra rosor av rädisor" påbörjades. Det gick sådär. Snart ska vi gå bort till lokalen och göra iordning. Härligt!

20:13

Illamående av förnedrings tv. Går där ifrån och livskrisen gör sig påmind. 

Chokladmustachkvinnorna på 00TAL

Facebook

Jag loggar in på facebook och ser en mängd siffror i rött längst ner i högra hörnet. Vad roligt tänker jag! Människor vill kanske nå mig. Kanske har bilder jag egentligen inte vill se taggats med mitt namn. Men, nej. Tvärtom. Mestadels av de nya händelserna handlar om en enda sak. De där satans frågorna vänner får svara om andra vänner. Och för att lockas in i fördärvet får man se vilken fråga vännerna svarat på om en. 

Idag.

"Tror du att Sanna Pedersen skulle strippa för pengar?"

Första gången klickade jag intensivt. Ville få reda på vad den och den Egentligen hade svarat. Extra spännande är det när bekanta har svarat, inte nära vänner. Men jag märker att jag också måste acceptera applikationen. Och svara på en mängd frågor för att få ett enda svar. En gång föll jag för frestelsen. Men en fråga, jag minns inte vilken, fick mig att avbryta proceduren. Jag vet inte hur jag ska reagera. Men känner att jag ligger i storebrors hand. Jag som inte faller för sådana frestelser vanligtvis blir lite förnärmad. Men då och då, när siffrorna är för många, förstår jag att det är någon som svarat på frågor om mig. Idag läser frågan men struntar i svaret. Bryr mig inte. Och allt är som vanligt igen. 

Frågetecken uppstår

?

En vistelse på damrummet gör att små frågetecken uppstår. Här ska ni få ta del av ett av dem.

"ONLINE SENSITIVE SOAP" heter en tvål med en vacker turkos, medelhavsgrön färg. Färgvetare, rätta mig om jag har fel. Den står och blickar mot mig på handfatskanten. Det är då det slår mig. Vad menar de med "ONLINE"? Jag råkar veta att tvålen är köpt i butik. Inte alls över internet som man i detta fallet skulle kunna tro. Jag blir tankspridd för ett tag. Känner att jag inte kommer fram till en lösning och pumpar ut alldeles för mycket tvål och tvättar händerna.

TRE MÄN I EN BÅT (För att inte tala om hunden)

Nu har jag kommit igång med läsningen igen. Har precis läst klart boken vars titel står att läsa i rubriken. Det är ett oerhört roligt verk. Jag tänkte frälsa era osaliga andar där ute och citera lite av lustigheterna nedan. Den första utgåvan kom ut år 1889. Låt det väl smaka! 

"Jag minns hur jag en dag gick till British Museum för att sätta mig in i behandlingen av någon lindrig åkomma som jag hade fått ett släng av - jag har för mig att det var hösnuva. Jag fick boken och läste det som jag sökte; och då vände jag i ett obevakat ögonblick slött på bladen och började likgiltigt läsa om sjukdomar i allmänhet (......) Jag arbetade mig samvetsgrant genom alfabetets alla bokstäver och den enda sjukdom som jag kunde fastslå att jag inte hade fått var skurknä. I början kände jag mig ganska sårad över det; på något sätt verkade det som ett förbiseende. Varför hade inte jag fått skurknä? Varför detta irriterande undantag? (.....) Det fanns inte fler sjukdomar efter översynthet, så jag drog den slutsatsen att det därutöver inte var något fel på mig".

"Jag tänkte på vilket intressant fall jag måste vara ur medicinsk synvinkel, vilken tillgång jag skulle vara för en medicinarkurs! Studenter skulle inte behöva gå som kandidater på sjukhus om de hade mig. Jag var själv ett sjukhus. Allt de behövde göra var att gå runt omkring mig och sedan ta sin examen". 

"Jag undrade hur lång tid jag hade kvar att leva. Jag försökte undersöka mig. Jag tog pulsen. Först kunde jag inte känna någon puls alls. Sedan tycktes det plötsligt sätta igång. Jag tog fram min klocka och räknade. Jag fick det till 147 i minuten. Jag försökte känna på mitt hjärta. Jag kunde inte känna hjärtat. Det hade slutat slå. Jag har senare föranletts att dra den slutsatsen att det måste ha slagit, men jag kan inte gå i god för det".

Och det här, mina vänner, är bara utdrag från de tre första sidorna. Resten är minst lika underhållande. Den tycker jag att man ska läsa. Men bara om man vill såklart.

KP

Isabel har blivit medlem på KPs hemsida. Hon högläser ur 9-åringars bloggar och presentationer. Vi lyssnar på voodo-hop. Magen kurrar och jag läser "Tre män i en båt".

Good morning starshine, the earth says hello!

Isabel spelar jazz. Vi dricker kaffe. Kalendern är späckad och det känns oerhört bra för tillfället. Igår bjöd jag Sofia på god mat när Christian var i Bryssel. På lördag ska vi laga trerätters och fira alla hjärtans dag. Det tredje hjulet.

Igår!

Foto: Olivia Borg

http://www.oliviaborg.com

Vi speglade oss i ljusskenet igår. Somliga på stegar, somliga på golvet, somliga i soffor.

Gräddkriget

Semlorna brukades främst till ett gräddkrig mellan Lukas och Kristina. Vem som är vinnaren är ännu oklart. Vi tände ljus och kokade kaffe. Kristina och jag vek blommor av servetter. Vi kom fram till att chefredaktören Madeleine förmodligen äter upp praktikanterna som om de vore persikor när resten tror att de åker hem. Att världsrekordet i semmel-ätning är 14 stycken på fyrtiofem minuter. En debatt hölls om på vilket sätt riktigt tjocka människor äter. Och våra semlor lade vi i servettblommorna. Jag känner mig djupt lycklig.

Igår!

Igår var toppen. Först träffade jag Helena som hade beslutsångest över ett byxköp. Sedan bjöd Tomas på Mc Donalds. När de skulle åka hem gick jag tillbaks till kontoret och vi drack vin. Blev alldeles för sena till Gunilla Klingbergs vernissage och sprang in i första rummet med en öl i handen. Men man fick inte ha öl i handen - så vi kollade snabbt igenom utställningen. Sedan drog vi vidare till Knast. Där dansade Kristina och Olivia högst uppe på toppen av en stege. Kristina satte sig på ett ljus och lekte gubben i lådan på vägen hem. Vi packade in henne i en kartong och ropade godnatt. Vi hörde inte riktigt vad hon svarade nere i lådan så vi fick packa upp henne igen. Vi hade gått vilse så Olivia tog initiativet till en taxi. Då visade det sig att det inte alls var långt hem. Det brukar vara så, har jag lagt märke till. Likadant efter en timmas irrande med Amanda och Gluggen på Alcudia. När vi väl tog en taxi var hotellet bakom knuten. 

Beslut

Lukas kände att han inte har fattat nog med beslut idag. Därför har han beslutat att han ska bjuda på semlor. Så strax blir det semmel-bjudning på kontoret. 

Lotta!

Träffade Lotta! Inte på Bråkmakargatan men på Hötorget. Jag var ute och delade ut tidskrifter och gjorde lite ärenden. Hon skulle hem från frisören. Och utav en alldeles underbar slump träffades vi på en tvärgata upp mot Hötorget. Vi tjattrade lite och ska äta lunch på tisdag. Underbart! 

 

Som tur är

Efter en trög start på dagen där kaffe inte verkar hjälpa så tror jag att Olivia är på rätt väg. Min rumskamrat spelar nämligen Björk. Det finns hopp, även för den här dagen. Annars skyller jag allt på Mållgan.

Måndag

I kväll ska Christian, jag och Sofia äta tillsammans med Tomas och Helena. På Helenes krog. Idag sken solen för första gången sedan jag kom hit. Det var kanske därför den djupfrysta maten från Ica smakade bra. Och kanske var det därför det kändes lättare att ringa prenumeranter. Jag tänker på våren, på Koster och på mamma och pappa. Jag ringde honom på lunch idag, pappan. Han berättade om vad han målar. Om vindrickarna och tennisspelarna. Om att han inte kan vara inne och måla idag, att han måste ut för att solen skiner. "Du vet hur du ser ut i Tjustersby. När solen skiner och snön ligger på backen". Jag säger att jag vet. Igår ringde jag mamma. Hon sa att hon hade gått förbi mitt rum. Att hon hade stannat där och tyckt att jag varit borta för länge. Jag säger att det är en bra övning. Kanske flyttar jag till hösten. Då säger vi ingenting. Sedan pratar vi om något annat.

Våren

Snart ska pappa göra kanten mellan gräsmatta och grusgång perfekt

Vitsipporna ska slå ut och i en stor urna ska mamma plantera påskliljor

Pappa ska sätta den röda vargen nere vid vägen

Han ska slå på den med en slägga 

Och marken kommer vara hård men tjälen börjar gå ur

Han ska säga vilka fåglar som spelar

Och han ska vissla till dem som svar

Mamma kommer att flytta stegen i gruset så det rasslar när hon putsar fönster

Jag ska bjuda på fika, saft och bullar

Ateljédörren kommer vara öppen

Det gnisslar inte i den som på vintern

Pappa ska noppa ogräs i gruset

Kratta den så den blir alldeles platt och jämn

Jag ska göra "hur många barn får jag när jag blir stor"

Även fast jag börjar bli stor nu

Egentligen kommer jag vilja plantera i grönsakslandet

Men där ligger Lilla Provence nu

Alldeles lila

Gräsmattan klipps för en första gång

Och de gamla höstlöven som är kvar blir trasiga av gräsklipparens blad

Koster

Kosterbåten lägger an i hamnen

Tar oss ut på böljan

Pappa säger hur djupt det är

Jag vill inte dö

Vi handlar i kiosken

Andas när landgången smäller mot asfalten

Måsarna skränar

Det luktar salt

Vi hinner alltid först till vagnarna

Även om vi är sist av

Eller så brummar Marianne med flakmoppen

Inte längre Eivor

Det blev för tungt att bära

Gruset sprätter under för varma skor

På rummet är det grönt

Och jag fyller hyllor och bord

Mitt, tänker jag

Går ut på klipporna 

Letar stenar på Silletången

Där blåser luggen i ögonen

Här är inte åskan farlig

Min favorit anekdot

De har slutat sälja kamelionter

Vi klagar över affären

På kvällen äter jag inte Kosterräkorna

Mitt, tänker jag

Och det gör inget att soffan är obekväm

Fredag.

Har precis ätit min andra köttbullar & makaroner matlåda för dagen. Ska gå till återvinnings-centralen alldeles strax. Senare i kväll - Litteraturens långa natt.

Nanana

Samma gamla längtan någon annanstans.

Kan framkalla ångest och skratt

Jag har inte berättat om en av mina dagar här i Stockholm som var lite extra besynnerlig. Den började med att jag skulle gå ett ärende. Eller, ja. Tekniskt sett började den kanske med att jag vaknade och sådär, men jag tar och börjar när roligheterna börjar helt enkelt.

Jag skulle som sagt gå ett ärende, eller två ärenden i ett. Jag skulle  dels lämna två kuvert på en gata jag förträngt namnet på dels lämna tillbaks en trave uppslagsböcker om fåglar. Biblioteket ligger precis över gatan men jag beslöt mig för att ta med dem på mitt andra äventyr. De var ju trots allt inte så tunga (till en början). Jag kollar eniro, inser att jag kommer gå vilse, men vad tusan. Så jag åker iväg, först med tunnelbana. Och börjar sedan min vandring. Efter tjugo minuter kommer jag till en återvändsgränd. Okej, tänker jag. Ringer Christian som inte svarar. Men lyckligtvis ringer upp och förstår och förklarar ödmjukt att jag gått åt fel håll. Jag måste tillbaka, och lika långt åt andra hållet. I kassen har jag mina fågelböcker, det blir tungt, jag byter hand. 

Jag börjar frysa och det blåser så ögonen rinner. Jag blir alldeles nedslagen. Byter hand igen. Och fortsätter, okej, men nu så! Nu vet jag faktiskt var jag är någonstans. Jag fortsätter, det skulle inte vara så farligt långt hade Christian sagt. Bra, tänker jag. Snart så. Faktum är att det var långt. Jag flyttade kassen mellan vänster och höger hand intensivt. Tillslut har jag gått i vad som verkar vara en evighet. Har jag gått fel igen, då dör jag nog, tänker jag och frågar två individer på gatan som ser trevliga ut. Nej, den gatan har de ingen aning om var den ligger. "Jag letar vidare", säger jag och byter hand. Frågar igen, denna gången en äldre herre, som verkar ha koll på läget. Bara två kvarter bort! Strålande strålande, tänker jag och vill ge honom en kram. Men det gör jag inte, jag byter hand och fortsätter. Gatans namn har jag, som sagt förträngt. Men numret som stod kommer jag ihåg. 26-36, och jag skulle till 30. Vad bra! Jag letar, hittar nummer 29, nummer 31. Men vad i! Nej, det finns inte. Det är som om dolda kameran varit framme - alla nummer utom trettio. Är det möjligt? Jag frågar en äldre herre, eftersom det var framgångsrikt tidigare. Han snäser av mig, det har han faktiskt ingen aning om. Inte vet väl han. Då får jag nog. Jag ringer Kristina, förklarar att jag inte ser nr 30. Jag ser alla nummer utom 30. Kan det möjligtvis vara fel nummer? Nej, inte alls. Nummer trettio ska det vara. "Jag letar vidare", säger jag. 

Här bestämmer sig min dator för att lägga av. Tjugo minuter senare är den omstartad och redo för att fortsätta.

Var var jag? Jo. Jag letar efter nummer 30. Jag tänker att kanske, kanske, fortsätter gatan på andra sidan av vägen jag följde förut. Förstår ni? Det gör detsamma. Inget i den här berättelsen är helt rimligt och förståeligt. Jag bestämmer mig åtminstone för att kolla andra sidan. Där står det också nr 26-36. Och mycket riktigt - där ligger det! Jag går in, de ber mig vänta medan de kollar kuverten och dess innehåll. Det stämmer inte, säger dem. Nehepp. Jag säger att jag bara är brevbäraren, ger dem numret till Kristina och går.

Tar mig hemöver för att lämna tillbaks böckerna på biblioteket. Jag står utanför snurrdörrarna, men de fungerar inte. Vad är det här undrar jag, och står där tillräckligt länge för att känna mig fullkomligt usel. Men glöm inte, vänner, att det alltid kan bli värre. Eller snarare, det blir alltid värre. Inifrån biblioteket kommer någon och går. Han ser på mig genom glasrutan, lägger huvudet på sned, och puttar på dörren själv och kliver ut. Okej. Jag andas. Puttar på dörren själv som uppenbarligen inte går per automatik som jag hade trott. 

Äntligen är jag tillbaks på kontoret - tryggheten. Nu kan det inte gå snett mera igen. Inte i dag åtminstone. Då fungerar inte min mail. Det går inte att skicka något, det lägger sig i utkorgen. Jag får ringa teknikerna. "Hej, du har kommit till blabla" följt av en lång paus. Jag förklarar mitt problem men avbryts av "tryck #". Jag har pratat med mig själv alltså. Sedan får jag stå i kö, och tillslut löser sig allt. För den här dagen.

Men tro inte att det är över. Följande dag på kontoret får jag den ärorika uppgiften att bege mig till en sopstation med en säck avfall. Jag får en karta och beger mig iväg. Sopsäcken är stor, och precis som böckerna dagen innan, inte så tung till att börja med. Men, vilken triumf! Jag är rätt. Jag ser gatorna som SKA vara där på kartan. Det klickar och stämmer. Jag blir lite mallig. Men påsen börjar på att bli tung, med gammal målarfärg och en lampa är den otymplig och studsar med i min gångtakt. Slår mig i ryggen varje gång jag sätter ner högerfoten. Jag kommer fram, ser den stora skylten och! Va?! Vad nu. "Öppnar 17:00". Det kan inte vara sant. Jag kollar på min klocka. 15:30. Jag står ett slag och tittar på skylten. 

Här avslutar Safari plötsligt och oväntat. 

Sedan vänder jag och går hem. Följande dag sitter jag och skriver in barnpoesi från lösa papper, mailutskrifter och brev i ett dokument. För att få det samlat och sparat digitalt. Jag skriver och skriver. Helt plötsligt stänger word av sig. Poesin försvinner. Jag skriver om, sparar, skriver, skriver, sparar. Till slut har jag glömt den tidigare händelsen. Så jag skriver, skriver, skriver och skriver. Då händer det igen. Word avslutas, de inskrivna dikterna försvinner. Det är då jag sätter mig för att skriva ett olycksaligt blogg-inlägg. Det är då datorn hänger sig och Safari avslutas.

Jag tror ni förstår poängen?

Jämmer & dödskallar!

Elände. Har suttit och skrivit i två omgångar, sparat då och då. Men när jag skrivit som mest bestämmer sig word för att lägga av, och allt försvinner. Då tar jag paus, andas, tar en halstablett, sträcker ut benen för att sedan börja om igen. 

Igår var bra förresten. Vi begav oss till medborgarplatsen, åt en bit mat och tog en öl. Sedan begav vi oss till Debaser och kikade på en jäkla massa artister. Tellier var fantastisk, såklart! Var happy, happy. Han skulle fortsätta spela "några låtar" om "nån timma". Men vi var sega med värkande huvuden och halsar så vi begav oss hemåt. De sålde snygga Tellier LPs, ångrar lite nu att jag inte köpte en, de är så snygga. Men jag har inte plats. Jävlar vad tråkig jag är. Nu skiter jag i det här. Död åt word.

Hat

Nu tänker ni kanske att "hat" är lite att ta i. Men om inte det, så känner jag vämjelse och tittar bort när jag ser Petra Mede. Hennes hektiska babbel och humornivå som en femåring, "men självra". Medan hon själv tycker (idag i Svenskan) att "jag tror att jag kan tillföra en slags kvickhet i replikerna, att jag har en ganska rolig formuleringsförmåga, är snabb och drivande". Ja, det går ju ganska snabbt att säga "självra". Roligt att SvD hakar på och frågar "Hur ska du undvika att bli för speedad"?  Tyvärr, inom situationstecken, har jag sett så litet av det hon gör. Eftersom jag helt enkelt inte står ut. Jag blir stressad och får magknip. Men, sist jag såg henne drog hon samma skämt två gånger. Ät gräs, Petra! 

Kids

"Och har aldrig tidigare varit publicerad eller skriven på lösblad. Min mail adress (personliga) är xxxxxx. Om ni ville veta. Meddela mig gärna där om jag har vunnit. eller om ni skulle skriva det i tidningen. Det kommer jag inte ihåg och mamma kastade tidningen när hon städade på mitt rum :/ I alla fall så...

.. ska jag skriva min dikt nu"

Åh!

Ser ni vad jag åh:ar där oppe? Jag sitter och läser brev och poesi från barn. Så öppet och ärligt och rent. Det ska upp på hemsidan så småning om. Då kan jag länka så ni kan få ta del av dessa roligheter. 

Har varit lite torr ett tag. Men nu känns det som om jag är på gång igen. Ikväll blir det popcirkus, öl och Tellier!

Helgen

Som jag tidigare nämnt fungerar det inte att logga in på bloggen på hemmaplan. Jag och Christian gjorde tacos och tog ordet mätt till nya höjder i fredags, vi kallar det "tacoskoma". Under helgen har vi kollat på film, gått på stan, fikat och gjort överdrivet spänstiga och viga rörelser till en yoga DVD. På onsdag blir det Tellier/Laleh på Debaser. På fredag är det "Litteraturens långa natt". I övrig har jag inga planer. Vill titta på vårsalongen på Liljevalchs. Får se hur det blir med den saken.

Olika

Efter att ha irrat runt i Stockholm i flera timmar. Och efter att upprepade gånger skrivit "hormail" istället för "hotmail" har jag slagit mig ned. Vid en ny dator på kontoret där ryggstödet på min kontorsstol skrapar emot en stor skräp-tunna. En mur av saker är byggd runt mig och det är svårt att ta sig ut och in. Men solen är framme, och det känns skönt att det är måndag. På något vis. Isabel, som började sin tvåveckors praktik här på 00TAL är med i en tävling. En bloggtävling. Och efter att ha läst hennes bidrag har jag bland annat fattat ett beslut. Efter dagens slut ska jag köpa Ernst Billgrens "Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor". Sen ska jag gotta ner mig och läsa den. Utav den enkla anledningen att hon nämner den. Vill kommentera och tacka för en slags omedveten påminnelse att jag ska köpa den. Men sidan hänger sig när jag klickar på "kommentarer". Ok. 

http://callingallthekids.blogspot.com

Så heter hennes blogg förresten. Härlig stämning. Läs!

Sedan har hon skrivit om "Bookcrossing", jag kände till själva grejen men inte begreppet. Men vad fint det är. Jag såg för ett år sedan ett litteratur/kultur program på TV om det. Och tänkte - hoppas detta når Sverige snart. Och blir mycket glad när jag nu återigen blir påmind, omedvetet från hennes sida såklart, om det. Framtiden är här och på www.bookcrossing.se kan man läsa mera om hur det fungerar i Sverige. 

Ältar lite att jag bor i Sunne. Jag menar, hur många sysslar med bookcrossing där? Men tröstar mig med hur svårt det skulle vara att lämna ifrån mig mina små barn. Ja, barn. Böcker. 

Kristina, min handledare, bloggar också. Fina texter och även där ett flyt och en härlig stämning. http://www.sigunsdotter.blogspot.com