Tar oss ut på böljan
Pappa säger hur djupt det är
Jag vill inte dö
Vi handlar i kiosken
Andas när landgången smäller mot asfalten
Måsarna skränar
Det luktar salt
Vi hinner alltid först till vagnarna
Även om vi är sist av
Eller så brummar Marianne med flakmoppen
Inte längre Eivor
Det blev för tungt att bära
Gruset sprätter under för varma skor
På rummet är det grönt
Och jag fyller hyllor och bord
Mitt, tänker jag
Går ut på klipporna
Letar stenar på Silletången
Där blåser luggen i ögonen
Här är inte åskan farlig
Min favorit anekdot
De har slutat sälja kamelionter
Vi klagar över affären
På kvällen äter jag inte Kosterräkorna
Mitt, tänker jag
Och det gör inget att soffan är obekväm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar