Äntligen fredag!

Gossen och jag ska laga tacos, köpa massa godis och hyra en film i kväll. Sofia ska iväg till Umeå och sälja gamla saker som stått och skräpat hos hennes föräldrar. FF för gossen.

Igår när jag och Ola tog en runda på stan bestämde jag mig för att köpa den perfekta väskan på Urban Outfitters. Var där dagen innan, fanns flera stycken kvar, men jag hade inte med mitt presentkort. Och igår var de borta allihop. 

Koop

Är sliten idag. Soft musik piggar upp.
http://www.myspace.com/koop

Fint

I natt efter popcirkus gick jag till McDonalds. Var hungrig. Full och hungrig. En kombination som genast måste åtgärdas med mat. Så det var precis vad jag gjorde. Slog mig ned med brickan och såg hur en man med Situation Stockholm jacka satte sig vid ett bord längre bort. Då tar en annan man fram sin gitarr och spelar "Somliga går med trasiga skor" för honom. Det var mäktigt.

Hej och hå

Jag och Kristina var på "Julian red" modevisningen på Berns förut. Det var toppen, fick till och med en liten goodiebag. Nu ska jag snart gå hem, vila och äta mat. För senare i kväll blir det vin på kontoret och sedan beger vi oss iväg mot popcirkus. Denna gång med Markus Krunegård, A camp (feat Nicolai AKA Kristinas kärleksvidunder). Ja, ni hör. Går att se på tvåan i kväll. Fast det skiter ni i eller? Ja. Okej. Hejdå. 

Hej

Nu ska jag strax gå och handla, laga lite mat och äta. Sedan ska jag på ett litet samtal på ABF. "Konsten och samhället". Det ska bli roligt! Imorgon kanske jag följer med Miriam och Kristina på ännu en popcirkus-konsert. Denna gång, A camp (där Kristinas kille Nicolai sjunger en duett med Nina Persson), Markus Krunegård och något annat band. Vet inte hur jag ska göra. Borde spara egentligen, men man får väl passa på antar jag.
Är alldeles stel i kroppen, låg nog konstigt inatt.

Roligt

"Det här har inget med varken hästar, syskonrelationer eller sammanhållning att göra..
Utan jag tänkte påpeka de tider som står under dina inlägg. Som de jag läste vid lunch tid "02.14" och de jag läste nu "07.06" (typ)
Stockholm är verkligen långt borta, nästan som i ett annat land. Med tidsskillnader och allt!"

Anna är observant.

Häst 2

Förra inlägget blev dramatiskt. Men det är så bra att det får vara så på något sätt. Och jag vill smyga in med att jag är glad över vår relation. Trots åldersskillnader och flytter. Men jag vill hindra mig själv. Vill att det bara kan få vara så. En bräcklig, fin relation utan undanflykter.

Häst

Roligt. Kollade på tv med Christian och Sofia i helgen. Blev reklam, visade att nästa måndag var det film. Och man såg massa aktuella skådespelare och förstod att filmen handlade om en häst. Sofia utbrister "Åh, Black Beauty". Ha-ha-ha. Christian och jag skrattade åt henne. Det var ju "Seabiscuit". Black Beauty, Tobey Maguires genombrott då eller? He-he, fortsatte vi. Det händer ofta det här. Att vi gaddar ihop oss, jag och brorsan, över Sofias lite (sade jag sympatiskt) dumma kommentarer. Sofia gillar det inte. Hon blir, beroende på nivån av dumförklaring, antingen tyst eller så försöker hon redogöra för varför hon sade på det viset hon gjorde. Vi köper det aldrig. He-he, fortsätter vi bara. Så småningom blir hon tyst. Det här med "Black Beauty" var inte så farligt ändå. Det var inte så kul förrän jag fick ett mail av brorsan. "Black Beauty på TV i kväll", stod det.  

Det är något med den gemenskapen jag känner när vi tillsammans gaddar ihop oss. Den är sällan så stark som då. Det är då man märker det, att vi är syskon och att vi hör ihop på något sätt. Så på ett sätt är det ganska ledsamt ändå, inte just för Sofias skull. Men att det blir något slags förtydligande på vår sammanhållning. Som annars inte är så stark. Jag menar, han flyttade ju när jag var fem. Och sedan dess har vi liksom setts då och då. Sedan har vi ju åldersskillnaden också. Därför blir jag lite gråtmild när jag hör om hur gärna brorsan ville ha ett syskon innan jag kom. När jag ser bilder på oss, när han tar hand om mig som liten. Och som i helgen, när vi tillsammans gaddar ihop oss mot någon jag tror att han tycker mycket bättre om än mig.

Smask

Snart ska jag njuta av Sofias pesto och fetaost-lax, med pressad potatis, solrostorkade tomater och fetaost-sås samt ruccola med balsamico och chiliolja. Måste ju vara bra om jag, som inte är någon vidare laxvän, gillar det. Hoppas det är lika gott i matlåda.

Tips!

http://thesartorialist.blogspot.com/

Igår kunde jag inte slita mig.  Bara en massa inspirerande bilder. Utmärkt skräddat och fint. 

Helgens bravader

Kan inte logga in hemma. Så jag kan bara uppdatera på veckorna, därför kommer en liten genomgång av helgens händelser nu.

Fredagens arbete bestod näst intill bara av att fixa inför kvällens festligheter. Vi städade, handlade och fixade. Drog hem och gjorde mig klar för fest och kom tillbaks halv fem. Då drack jag Kristina och Isabell, som ska praktisera här om en vecka, vin och gjorde alla snittarna redo. Sju anlände de flesta gästerna, roliga människor och roliga diskussioner. Var så himla trött, dels för att veckan var full med intryck och spänningsmoment, dels för att vi började pimpla redan vid förberedelserna. Drog därför hem ganska tidigt. Var lite hungrig (...) och gick därför in på McDonalds som lämpligt nog ligger på vägen mellan kontor och bostad. Kom därifrån med sjujäklarns mycket mat. Vem som gjorde fel vet jag inte. Men med två cheeseburgare utöver en plusmeny, mcfeast och annat jäkelskap blev jag ganska mätt där på nattkvisten. Och då åt jag inte ens upp allt. Gott var det! 

Lördagen vaknade jag sent. Fick ångest över att jag sovit så länge, jag som skulle ut på stan. Det var helt tyst i lägenheten. Vart tusan är de? Undrade jag när jag hörde ett svagt ljud från Christian och Sofias rum. Brorsan klev upp iklädd ett vitt duntäcke, kved och rosslade i halsen. "Jag kom hem halv två, och la mig. Det var så skönt, jag var så nöjd, har aldrig legat så bra. Jag somnade snabbt men vaknar en stund efter.. och mår fördjääävligt". Sofia skulle iväg på föreläsning den lördag morgonen, redan klockan tio. Hon hade gått och lagt sig när hon var klar. Mumlat om att det inte går, att hon inte ska iväg. Två minuter senare hade hon sagt hejdå. Vilken kämpe. Jag har då rakt inte sett något ledsnare när hon kom hem. "Jag ska aldrig mer gå ut". Det regnade och blåste nått så förgjordat. Men suget efter godis, chips och cola var starkt och jag fick gå. För jag var piggast. Det kändes bra för en gångs skull.

Sofia skulle göra sin lax den lördagkvällen. Det blev inte så. Vi köpte pizza och kollade på "Eternal sunshine of the spotless mind". Söndag sov jag också länge, sablar, tänkte jag. Kommer inte komma ut på stan idag heller. Tillslut tog jag mig ut. Såg en massa fint, så jag kunde inte vara ute så länge. Måste tänka på budgeten. En väska och ett par byxor hann jag med i alla fall. 

Idag är det måndag igen. Sitter och väntar på lunch. Är mycket folk här idag. Nya praktikanter och en från festligheterna i fredags som fick sova här då eftersom hon missade pendeltåget. Ha-ha. Nej, är inte ett dugg festlig idag. Skriver som en kratta. Noll energi.

Men en rolig sak - jag och brorsan har bokat biljetter till Laleh & Sebastien Tellier på Debaser den 4 februari. Vilken grej! Hajar ni?

Sedan kommer Tomas och Helena och äter middag med oss den 9/2. Det ska bli roligt! Brorsan hade Helens krog på förslag, vore inte fel. Men jag har redan ångest över min budget. Efter en vecka. Vilken tragedi.

På onsdag är det modevisning på Berns. Ola är här i veckan också, kanske ska säga hej till honom. Annars får vi se vad som händer. 

"Ja godmorgon" säger praktikanten bredvid i telefon. Klockan är 11:10 för tjyven.

Stockholmare

När jag stiger in här på kontoret möts jag av rungande "Tjena":n. Följt av "läget"? Jag har inte lyckats nästla mig in i den lokala internhumorn som finns än riktigt. Men idag blev jag frågad om vägen till någon gata. Jag hade ingen aning. Ville chansa. Gick på känsla. Men sen kom jag ihåg incidenten på Söder när någon sa "fortsätt till vänster" och jag kom helt fel. Men frågade hon kan jag ju inte sett helt vilsen ut. Det kan förvisso bero på att det är ca 200 meter mellan bostad och praktikplats. Men ändå. 

Sinnesförvirring

Idag när jag kom till kontoret var det stängt. Ingen var här och klockan var över 10:00. Grejen är att det är larmat. Stod och vred två nycklar i fel lås i fem minuter. Tillslut hittar jag rätt nyckel och rätt lås. Går in, slår av larmet och pustar ut. När Kristina kommer en halvtimma senare frågar hon om det är mina nycklar. De hade suttit kvar i dörren. Smidigt och ordningsamt. Jag skyllde på tillfällig sinnesförvirring då jag drömt konstiga drömmar hela natten och vaknade av mobilsignalen mitt i en dust med en kobra. En vit pälsig hund hann bita pappa i en dröm också. Hujedamig. 

Nu blir det lunch. Pyttipanna. Känns sådär om jag ska vara ärlig. Matlåda från igår. Gjorde sallad och grejor till, mums tills dess att jag fann ett visst tuggmotstånd i en av bitarna. Efter lunch ska jag och Kristina handla saker inför kvällen. Snittar och vin. 

Ljuva toner

Lukas, grafikern på 00TAL, spelar "walk on the wild side". Dagens guldstjärna! Jag sjunger med lite tyst.

Superlim & luffare

Tankar just nu:

- Om man ser på "Rasmus på Luffen" kan man säga att man "ser luffarn som går där på vägen". Hajar ni. Inte så fiffigt kanske. Men själva grejen. En sådan grej man skulle kunna göra bara för att få skriva sådär. Jag brukar dock aldrig göra de sakerna jag kommer på ändå. Synd.

- Vad ska jag ge Kristina i födelsedagspresent?

-När ska jag hinna köpa födelsedagspresenten jag bestämmer mig för?

Slutsats: Jag behöver hjälp.

Mitt i alla dessa tankar kommer Kristina in. Skrattet bubblar. En smula fånigt uttryck - men då och då beskriver det skrattet alldeles utmärkt. Hon har tappat superlim på golvet och när hon skulle torka bort det med hushållspapper fastnade det både på golvet och henne. Det var roligt! Nu debatterar de. Vad roligt när hon ska hälsa på Arne Ruth i kväll. Med händerna fulla i hushållspappers-tussar. Det är en sådan där grej man ser på film och tänker, yeah right. 

Struntprat

Det snöar ute, snö-blandat regn. Klitsch klatsch låter det när man går. På kvällen går man mycket sakta, det har frusit på och man är rädd att ramla. Kan åka låtsas-sko-skridskor och kana fram om man vill. Klockan är halv tre. Jag vill att tre timmar ska gå i ett huj nu. Mest för att jag egentligen ska ringa en massa samtal. Men också för att vi ska iväg på ett evenemang i kväll. Ett samtal mellan Arne Ruth (f.d chefredaktör på DN) och den somaliske författaren Nuruddin Farah som levde i exil i 22 år på grund av sina romaner. Jag och Kristina ska stå där innan och sälja nummer och prenumerationer av 00TAL. Sedan ska vi se samtalet och jag ska skriva en liten evenemangstext om det till tidskriften. Är trött. Hade sovmorgon, eftersom vi ska jobba i kväll, och började inte förrän 10 i morse. Ändå gäspar jag så käkarna går ur led. Har gjort hushållssysslor på förmiddagen. Strukit, dammsugit, dammat och plockat. 

Kom på att vi ska äta innan vi går också också, då säger vi fem. Och nu är klockan fem över halv 3. Två timmar och tjugofem minuter kvar. Jag ska försöka ringa en timme av dem i alla fall. 

Igår gjorde jag min specialitet - makaronilåda. Med en galet god sallad till. Hade med två matlådor hit. Den ena åt jag till lunch, den andra äter jag sen. Det längtar jag också till. Fast jag åt upp all sallad till lunchen. Det var dumt det. 

Tips

Kommer ni ihåg mitt tips, Hanna Hellquist? Hon som bloggar på "på stan" och är krönikör på DNs "Namn&nytt"? Inte det? Hur som helst. I mars släpper hon sin debutroman "Karlstad Zoologiska". Ja-a, Karlstad. Tösabiten härstammar därifrån. Den ska jag läsa! Ska ni?

Utropstecken

Nu är det fastställt. Med hjälp av Henrik - det var alltså så att Nattis och Frida tillsammans med klassen var och såg teatern medan jag var borta. Inget mystiskt alls. Fju! Men mina misstankar är inte helt över. Jag inväntar nästa frågetecken!

Frågetecken

Tittar på vår blogg, den som jag, Frida och Nattis skriver. http://www.fluxet.blogspot.com/. Och märker att ett inlägg jag inte känner igen står längst upp. Om vi bortser från det att det nya inlägget plötsligt finns där. Vad spännande! Tänker jag. Nattis eller Frida måste ha skrivit något roligt eller viktigt eller så. Men vad jag finner är något helt annat. Den handlar om en teater som media-eleverna sett. Men, vi var inte där. Eller? Finns det luckor och hål i mitt liv som nu börjar på att fyllas? Vem/vad/vilka är dessa inkräktare på vår "Flux"?

Minns ni inlägget och "nycklarna i datorn", där jag förutspådde att det var början på något stort på Broby Grafiska. Där ser ni. Kriget har bara börjat.

Tandborstning

De borstar inte tänderna på 00TAL. Jag menar nu alltså inte att de luktar illa och inte borstar dem där hemma. Utan att jag igår hörde ett ljud här ute i rummet, misstänkt likt tandborstning. Men det var någon som skrev på kartong. Ljuden är ganska lika. Tänk på det där ute!

Hejsvej leverpastej.

Nu åker jag iväg och lever livet i Stockholm för ett tag. Det märks hur aktiv jag blir här men, tja. Wish me luck!

Gömda-debatten

Säga vad man vill om det såkallade "GÖMDA-BRÅKET". Men jag kan inte bortse från att delar av debatten skänker mig ett visst nöje. Jag syftar på upprördheten över att det kanske inte stämmer överens med verkligheten. Tji får ni. Alla "baserad på en verklig händelse" och "sann historia" älskare där ute. Jag har ett problem med att läsa och se historier ur verkliga livet då jag ständigt ifrågasätter dess sannolikhet. Som när Selma Lagerlöf sade "det är bara ord", i serien som gick för någon vecka sedan till exempel. Nu kommer säkert någon klipsk människa att berätta för mig att hon faktiskt sa så. Men då kan jag ge ett nytt exempel och skriva ännu ett blogginlägg om hur dum Selma Lagerlöf var. Tillbaks till ämnet. Jag har det alltid i bakhuvudet, att var det verkligen så här. På riktigt. Eller sympatiserar jag helt fel nu? Han kanske inte sade det i det tonläget och så vidare. Ja, hör vad jobbigt det blir. Det tar musten av hela upplevelsen. Nej, jag har då aldrig riktigt förstått mig på berättarkonsten. Hela historien bygger på att det är rätt återgivet, på något vis. Och det kan det ju aldrig bli.
Vem som har "rätt" eller "fel" struntar jag i. Men skriver man "mannen med de svarta ögonen" får man skylla sig själv tycker jag.

Sitter i skolan. Frågetecken uppstår.

"Ett par nycklar har hittats i en dator i D26, finns i receptionen mot beskrivning".

Jag vet inte hur ni känner. Men jag känner att det är ganska bra gjort att få in en nyckel i datorn. Är det tekniskt möjligt? Hur hittade de dem? För ingen kan väl ha anat ugglor i mossen så till den mån att de börjar undersöka om någon har förlagt sina nycklar i skoldatorn. Mystik. Det här är början till något stort här på Broby Grafiska. Det känner jag på mig.

Se upp i backen, tre skott i nacken!

Kim och jag begav oss mot Ängen. Spetsade in oss på våfflor och full fart i pulkabacken. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi åkte för det första fel, en utav skyltarna var skev och pekade rakt fram. Inte alls åt vänster. Därför svängde vi inte alls. Nåja, ingen skada skedd. Vi vände om, undrade om det verkligen var såhär långt dit. Jodå, äntligen framme.
Pulkabacken var grön. Inte en endaste snöfläck hade de att erbjuda. Och stugan var stängd den här veckan, så det blev inga våfflor heller. Vi åkte fel på vägen hem, igen, men kom tillslut rätt och åkte till Finnfallet. Där var allt stängt, inget fika att erbjuda oss där heller med andra ord. Men vi fick några fina åk i en av de små backarna. Gick som smort, blank-is. Desto ondare att slå sig på, men det var det värt. En stor jäkla kabel i mitten av backen störde vårt fokus och när vi i ett åk drog med den en bra bit kände vi att, ne-ej. Vi drar vidare.
Mat på Sibylla, standard. Vidare hem till mig på en kopp kaffe. Kollade bio, fanns bara dåliga tider. Kims kompis som kan tänkas ha filmen svarar inte, nåja. Här står vi nu. Får se vad det blir. Kan bli precis vad som helst. Trots några misslyckanden var det en riktigt lyckad dag!

Movietime med Amanda

Kollade på film med Amanda idag. Dels "Wanted" som förvånande nog var riktigt bra. Hade väntad mig något utav en klyschig action-rulle. Men tji fick jag. Verkligen!

Däremot hade jag mycket höga förväntningar på "The darjeeling limited". Som då inte var fullt så bra som jag hade trott. Men den var snygg, hade många ljusa stunder. Men, när de ljusa stunderna inte infann sig som planerat blev det lite tarvligt emellanåt tyckte jag.

Bra dag/kväll med Amanda. Inte ett dugg att klaga på. Som en bal på slottet, ungefär!

Anthony and the Johnsons

Som bekant kommer Anthony and the Johnsons till Sverige här i mars. Har släppt nytt album - The crying light - och spelar på Cirkus. Biljetterna är slutsålda, gick på en sådär fyra-femhundra spänn. Men lite överallt finns de att få tag på. För det dubbla priset. Men jag måste ju, måste jag inte det? Lyssnar på det nya albumet nu. Det kommer bli avgörande. Men, tänk er! Lokalen, Anthony, ljudet och jag. Åh, det är en vinnande kombination. Värd alla pengar i världen.

Med ett undantag

Så fyndigt, så strålande, så brillant! Tengil vann förövrigt.

Hej!

Sånt jäkla sjå att lägga upp bilder från The Astrid-fest med stort T. Därför finns de på antingen facebook eller bilddagboken. http://predikanten.bilddagboken.se/ Punkt slut.

Hem ljuva hem

Såhär fint är det ibland i Tjustersby. Ganska ofta faktiskt. På olika sätt. Det uppdagades häromdagen, hos tandläkaren, faktiskt. Av alla platser. Ja, inte just att det är fint. Men att jag snart inte kommer att vara kvar. Tandläkaren påpekade att det var bäst att jag kom tillbaks till vintern (ack så långsiktigt) eftersom att jag kommer att få betala för mina besök efter det här året. Är inte det när man är 20 förresten? Hursom. Vad vi kom på var att jag kanske inte bor här då. Kanske är jag någon helt annanstans. Jag kanske inte kan komma till tandläkaren i Sunne då. Då som i nästa vinter. Hon skulle ringa mamma och fråga var jag befann mig, kom vi fram till. Kära jestanes. Får ångest. Jag som är så hemkär.

Tagning.

Har tusen idéer, bra idéer, som bara väntar på att få komma ut. Men jag vet att så fort jag sätter mig framför datorn, framför ett papper eller på något sätt ska liksom göra idén till någonting som är alldeles på riktigt är det kört. Jag har som krav att det ska vara bra på direkten. Inte bra, bäst. Det har liksom tagit musten ur det mesta. Pappa tyckte jag skulle följa med ut i ateljén och "leka fram det" imorgon. Hujedamig. Det finns ett stycke ur Peter Weiss bok "Situationen", som jag förövrigt inte läst, som beskriver detta så fantastiskt bra. Det här med att börja.

"Jag märker det i mina skrivförsök, jag känner att det ligger ett komprimerat material inom mig, men jag kan inte komma åt det. Sedan år tillbaka anstränger jag mig att borra mig fram till det. Man jobbar som i en mörk gruva. Man ser ingenting. Och det är bara slagg man forslar upp. Det blir bara ansatser som inte leder till någonting. Ibland när jag driver omkring i stan, eller just nu medan vi talar. Verkar allting så enkelt, man har en känsla av att det är bara att börja, att sätta sig ned och skriva, och allt kommer av sig själv. Men jag vet, bara vägen till skrivbordet, plockandet med papper och skrivmaskin förbrukar ens energier så totalt att man bara sitter och glor, oförmögen att finna ett enda bärkraftigt ord.

Du måste göra upp en plan, sade Fanny. Du måste veta vad du ska skriva om.

Men det är just det jag vill komma ifrån, sade Paul. Det uppgjorda och beräknade. Den yttre handlingen, personteckningen och beräknande. En mening som "hon trädde in i rummet" förefaller mig så ytterst löjlig. Jag vill inte falla för några konstgrepp, till dramatiseringar, jag vill bara låta det välla fram, det kaotiska inre materialet, känslor, drömmar, visioner.

Men redan att bringa det till papperet är en medveten handling, sade Viktor; redan i sekunden där känslan, drömmen framstår i skrivna ord, är materialet förvandlat. Det är inte längre någonting som finns inom dig utan det är ett meddelande, du skriver en flaskpost som ska nå någon".

"När du sitter inne i dig själv förstår du ingenting. Du måste kunna se dig själv utifrån. Det är mycket bättre om du kan säga om dig själv: han träder in i rummet. Då har du dig där, då står du där och kan säga någonting (....) Du saknar ett rum, du känner bara ett vakuum, det är därför du inte kan skriva.

Bara en verkligt jagbesatt, en jaggigant, kan möjligen skriva om sig själv".

Det är så bra! Men imorgon ska jag försöka. Imorgon flödar kreativiteten. Bevare mig väl!

OBS

Kanske nån jäkel som har den. Värt ett försök. Denna letar jag efter. Ger vad som helst. Nästan. Och nu menar jag givetvis denna utgåvan. Inte boken i sig.

Har precis kollat på Paris, je t’aime och druckit kaffe. Sov hos moster inatt, lagade god mat och kollade på guldbaggegalan som var riktigt bra i år faktiskt. Hann med ett möte med Sara Broos idag. Diskuterade mitt individuella projekt i text c. Kan bli bra. Svårt att få tummen ur bara. Mamma och Pappa drog precis till Karlstad, skulle hängt med men pappa hade bilder med som skulle ramas så jag fick inte plats. Nåväl. Får bli att ta ett bad, kolla film och läsa lite då istället.

Förresten! Tandläkaren. Hon frågade inte om hästen som jag trodde. Hon har förmodligen glömt att jag en gång hade häst. Men hon berömde mina tänder och sade att det visst syntes att jag använde tandtråd. Nåja. Det var allt!

Tandläkaren

Nu är det ungefärliga tio minuter kvar tills jag ska ta mitt pick och pack här på skolan och bege mig. Bege mig till tandläkaren. Det är okej för mig - om det inte vore för att jag räknat ut att jag kommer ha motvind på raksträckan påvägen dit. Hu. Jag säger det igen. Hu. Annars har jag alltid varit lite förtjust i att gå till tandläkaren. Bara de inte envisas med att ha spegeln ovanför huvudet så att jag kan "följa med" i tandläkarbestyren. Det skippar jag helst. Förstör upplevelsen. Jag ljuger oftast, säger att jag använder tandtråd nästan varje dag. En gång sade hon att "jag ser det". Det tyckte jag var roligt. När jag var mindre fick jag ett sjujäklarns hål i tanden. Fick komma och laga det om och om igen. Kanske sju gånger, ja, utan att överdriva. Jag tror det är därför de daltar med mig som ett barn nu. De förstår inte att jag finner det vara en angenäm upplevelse. Att jag nästan somnar i stolen, medans hon skrapar, blåser och borstar. Hon har frågat de senaste tre gångerna om jag har hästen kvar. Jag har de senaste tre gångerna svarat att, ne-ej, den har jag sålt. Undrar om hon frågar det idag igen. Nu ska jag bege mig. Återkommer senare med en tandläkarrapport. Säg "Ah".

Nyckeln

Har lämnat tillbaks nyckeln. Nyckeln till matsalen där Astrid Lindgren party of the year hölls. Jan-Erik, som jag trodde skulle vara arg och bitter över minst två saker - att vi städat dåligt eller så - var glad och sa att allt såg strålande ut. Mitt moraliska dilemma på vägen hit, ska jag säga att ett glas gick sönder eller ska jag strunta i det helt enkelt? Och jag kände att, nej, nu är Jan-Erik glad här. Och det är inte varje dag. Kära jestanes, glas finns det väl så det räcker. Men ett gott humör är det annat med.

Prussiluskan!

MAXAT

I tisdags drog jag och Helena näven i bordet. Det var alltför längesedan vi sågs. Trots att vi är släkt, blod är tjockare än vatten och så vidare. Och vi enades om att de få gånger vi setts under några års tid var vid begravningar. Som om vi redan vore sisådär hundra år. Det fick vara nog, helt enkelt. Jag hann med att träffa hela familjen. Inklusive äta på max, maxat som ni ser. Vi har bestämt att vi har en del tid att ta igen. Vi jobbar på det!

Skrattar åt Mats Mats. Ska alldeles strax gå och lägga mig. Imorgon är en viktig dag. Förmodligen en av de viktigaste i mitt liv. Har ångest för hur jag ska klara av det här med larmet. Hur var det egentligen? Jag lyssnade inte på så noga. Måste jag larma av för att sedan larma på? Eller, nej? Och diskmaskinen, vilken knapp skulle jag trycka på först egentligen. Och vad händer om jag trycker fel, eller om jag inte stänger av. Det, maten och musiken är jag ängslig över. Men det klarar jag. Ja, wo. Det klarar jag. Mats Mats hjälper mig att koppla av.
Godnatt

Låt oss dansa!

Försökte kolla på Let's dance. Det går inte. Fan, vad jag hatar tv. I synnerhet TV4:as nöjesprogram. Nöje inom situationstecken. Nej, för satan. Jag tittar, klagar, och påminner mig om all kunskap jag skulle kunna tuta i mig istället för att se på skiten. Sån kunskap Blondinbella aldrig kommer stöta på. Hon är en brunn av kunskapslöshet. Inte ens dansa kan hon. "FÖR HALLÅ, man dansar inte PARDANS när man är arton". Men, hur ska jag orka ta mig för något kunskapsfyllt nu? En fredagkväll. Jag blir apatisk, innan jag lyckas slita mig bort från TV:n. Muttrar att det liksom, inte går det här med tv. Jag gör inget vettigt, trots allt. Men kollar heller inte på skiten. Jag möts på halva vägen mellan vett och ovett. Jag sätter på denna - och mimar med. Tack för inspirationen Let's dance.





Trevlig kväll.

Jesus

Alltmer ofta får jag en olidlig lust att säga "nu kommer Jesus och tar dig" till folk i min omgivning. I samma tonläge jag skulle använt om jag jagade ett barn. Ungefär, "nu kommer jag och tar dig". Så de blir alldeles rädda, lägger sig ned och kiknar av skratt. Men jag har en vag aning om att jag ej skulle få samma reaktion om jag sade det till en vuxen. Och då rakt inte om jag slänger in ett - Jesus - mitt i allt. Inte heller om jag säger det på isande allvar, med inlevelse. Det finns några få som skulle ta det med ro. Men det är inte lika kul. Det är som att skratta på ett ställe, en tidpunkt, som inte får skrattas på. Det är då allt blir kul, inte annars. Jag har sagt det till mamma någon enstaka gång. Vilken befrielse! Annars låter jag bli. Trycker ned min olidliga lust jag pratade om. Men en dag kommer denna nedtryckta känsla bli en sten - ett odjur som inte går att tygla. Och då kommer Jesus och tar mig.

sthlm

Äntligen är lägenheten i Stockholm fixad. Billigt och bra, 12 minuter till centrum. Så den sjuttonde januari (om två veckor!!!11one) drar jag iväg, kommer hem i början på mars är det tänkt.

Saknar min bebis.